Peter Bowin anser att avgiftshöjningen ökar klyftan mellan rika och fattiga.
”Humana anpassningar”
Men Ronnebys vice kommunalråd Kenneth Mikaelsson (C) försvarar avgiftshöjningarna.
– Det är helt humana anpassningar av systemen som innebär att vissa är vinnare och vissa är förlorare, säger han.
Foto: Peder Broberg/Sveriges Radio.
Centerledaren Annie Lööfs förslag att sänka ingångslönerna med 25 procent vore en katastrof för många svenska löntagare. En heltidsarbetande undersköterska skulle få ungefär 8 500 kronor kvar att leva på efter skatt. För det stora antal inom äldreomsorgen som jobbar deltid, skulle den verkliga månadsinkomsten bli ännu lägre.
Lika illa eller värre ser det ut i restaurangbranschen, handeln och städbranschen. Lönerna är låga och många har timvikariat och jobbar deltid. Redan idag är ekonomin knapp för alla som vårdar, serverar, städar och betjänar kunder i butiker. Utan dessa hundratusentals människors arbete skulle samhället sluta fungera. Men Annie Lööf tycker inte att de är värda de löner de får. De ska ha ännu mindre.
Motivet är förstås att sänkta löner ska leda till fler jobb. Problemet är att det inte fungerar. Det finns inga samband mellan sänkta löner och fler jobb – tvärtom är arbetslösheten högre i länder där ingångslönerna är låga. Vad sänkta ingångslöner däremot leder till är att människor förblir fattiga trots att de arbetar.
För att få ner arbetslösheten behövs istället investeringar som skapar arbetstillfällen och utbildningar som gör att arbetslösa får jobb. Vänsterpartiets alternativ till skattesänkningar och lönedumpning är satsningar på bostadsbyggande, grön omställning av transporter och energisystem och en kvalitetshöjning i välfärden. Och istället för förnedrande arbetsmarknadsprogram vill vi storsatsa på yrkesutbildningar, lärlingsplatser och en chans att läsa in gymnasiet för alla som behöver det.
Vi kan ha ett Sverige där minskade klyftor innebär en bättre välfärd och en hållbar och konkurrenskraftig industri. Ett Sverige där alla kan leva på sin lön och känna sig stolta och uppskattade efter förtjänst oavsett om man jobbar som servitris, snickare eller lärare. Det står i tydlig kontrast till den borgerliga framtidsvisionen med ökande klyftor och heltidsarbetande som lever under fattigdomsgränsen.
Peter Bowin vänsterpartist
Regeringens sänkning av krogmomsen är rent slöseri med skattebetalarnas pengar och kommer sannolikt inte att leda till några fler jobb. Knappast heller till några större prissänkningar. Det är den slutsats som kan dras av det finska försöket med samma innehåll.
Att den svenska regeringen nu använder 5,4 miljarder kronor per år på att genomföra en sänkning av krogmomsen är fullkomligt oansvarigt. I synnerhet som sänkningen motiveras med att regeringen vill underlätta för unga att komma in på arbetsmarknaden. Hur många fler unga fick jobb i Finland på grund av momssänkningen? Svaret är att ingen vet. Förmodligen är det likadan i Sverige!
För 5,4 miljarder kronor kan mycket göras som på riktigt skapar fler jobb. Samtidigt som arbetslösheten är rekordhög bland unga, står arbetsmarknaden inför stora pensionsavgångar de kommande åren. Det råder redan brist på arbetskraft i flera yrken och behoven av ökad bemanning och bättre utbildad arbetskraft inom äldreomsorgen är överhängande.
Vänsterpartiet föreslår därför ett alternativ till regeringens sänkning av krogmomsen: ett program för generationsväxling i arbetslivet. En sänkning av krogmomsen med 5,4 miljarder kunde innebära 25 000 nya jobb.
Pensionsavgångar kommer ske i statlig förvaltning och annan offentlig verksamhet med offantliga mått de närmaste åren. Istället för att låta nyutexaminerade unga gå arbetslösa vill Vänsterpartiet bereda dem möjlighet att få en traineeanställning vid de myndigheter och förvaltningar som inom kort måste börja rekrytera ny arbetskraft. Genom att äldre anställda går ner i arbetstid (6-timmars arbetsdag!) och handleder nyanställda, tas kunskaper och erfarenheter tillvara och överförs till nästa generation.
En stor andel av personalen inom äldre- och handikappomsorgen saknar yrkesutbildning. Samtidigt är många av dem som genomgått det yrkesförberedande omvårdnadsprogrammet på gymnasiet eller komvux utan jobb. Behovet av nyanställningar i äldreomsorgen kommer att vara mycket stort de kommande åren, samtidigt som den demografiska utvecklingen kommer att kräva mer specialiserade kunskaper hos dem som jobbar där. Vänsterpartiet vill därför satsa därför på ett kunskapslyft för anställda i äldreomsorgen och samtidigt möjliggöra för nyutbildade att få jobb.
Det är redan idag stor brist på byggnadsplåtslagare, VVS-montörer och betongarbetare. Det är yrken man med fördel lär sig som lärling. En satsning på subventionerade lärlingsanställningar för att rekrytera och utbilda nya hantverkare är en långsiktig investering.
Till en sammanlagd kostnad av 5,4 miljarder möjliggör dessa satsningar 25 000 jobb. Det är på både kort och lång sikt en betydligt säkrare investering än att kasta samma summa i krogägarnas fickor. Fler får jobb och fler kan därmed också äta ute.
Peter Bowin, vänsterpartist
Sverigedemokraterna låtsas stå på folkets sida och kritiserar gärna andra partier och politiker för att inte bry sig om vad vanligt folk tycker. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Sanningen är att Sverigedemokraternas ledamöter i riksdagen gör att allt för att gynna sig själva och tjäna pengar på sina uppdrag.
Vänsterpartiet föreslår varje år att riksdagsledamöternas hutlöst höga arvoden skall sänkas, och för att en del privilegier som riksdagens ledamöter har skall tas bort. Senast riksdagen röstade om det var för ett år sen. Då röstade alla andra partier, också Sverigedemokraterna, för att behålla sina löner på 57 000 kronor i månaden och för att bevara sina privilegier.
Vänsterpartiets riksdagsledamöter, även partiordföranden Jonas Sjöstedt, lever också som man lär. Man tar inte ut hela riksdagsarvodet utan betalar allt som överskrider 27500 till partiet. Det gör inte Sverigedemokraterna. Tvärtom. Tre av deras riksdagsledamöter får till och med extra betalt av sitt parti! Mest av alla tjänar partiledaren Jimmie Åkesson som har en ersättning på nästan 100 000 kronor. I månaden.
Självklart skall folkvalda politiker ha betalt för det arbete de utför, men det får vara nån måtta. Tro inte på Sverigedemokraterna när de låtsas värna om arbetslösa och sjukskrivna. De lever på en helt annan ekonomisk nivå och berikar sig på dina skattepengar. Det är dags att våga säga sanningen – Sverigedemokraterna är en del av det rika politikeretablissemanget i Sverige.
Peter Bowin, vänsterpartist
Med sin sökmotor har Google, Inc. revolutionerat vårt sätt att söka och organisera data. Men denna historia inte är över ännu. SCENARIO besökte Googles beta-labb i New York för att få en tjuvtitt av kommande genombrott från bolaget. Läs om hur du kommer en dag att kunna tala på ditt modersmål till en japansk eller rysk via din mobiltelefon via taligenkänning och i realtidsöversättning.
Sommaren har kommit till New York City. SCENARIOS medarbetare sitter med sin åtta-åriga dotter i en klassisk Yellow Cab på väg till Googles högkvarter. Skyskraporna skjuter långsamt i höjden när de närmar oss vårt mål i Meatpacking District – ett område där fritt tänkande härskar och konstnärer som Keith Richards från The Rolling Stones väljer att leva. I denna levande oas av kreativitet, steg de in i ett otroligt tråkigt utseende kontorshus, som visar sig bara vara tråkigt på utsidan. Väl inne, känner de i väggarna direkt att de har klivit igenom i ett annat universum, centrerat kring en stark och tydlig företagskultur.
Google har många besökare i byggnaderna. I själva verket finns det en 50-meters kö av förhoppningsfulla människor framför entrén. Jämförelsen till en lokal temapark är uppenbar. Särskilt eftersom företaget gör ett försök att skapa en miljö där det vetenskapliga arbetet kan kombineras med nöjen som konsolspel på storbildsskärmar, utöva spelstrategier, att göra saker med LEGO, bordtennis, löpning på löpband, bord fotboll och powernaps i en särskild sovstuga byggd som en rymdkapsel.
Google är också känd för att för sina anställda är allt tillåtet – nästan – man spenderar 20 procent av sin arbetstid på att driva och utveckla sina egna yrkesmässiga intressen och sällskapsprojekt. Detta skapar en passionerad entreprenörsanda, och Google ser dessa extra njutningar som mental hygien och ett bra tillfälle att tala med människor på andra avdelningar, allt i en lekfull atmosfär.
Något otraditionellt, tog han med sin dotter på en rapporteringsresa. I många länder och företag, skulle detta vara olämpligt, men han hade en idé om att i fallet med Google skulle det inte vara ett problem – och hans föraning var korrekt. Bolaget har ett daghem för de anställdas och besökares barn. Visst, är han frestad att säga.
De anländer på en fredag eftermiddag, några timmar innan företagets Öl och demos. Detta är en informell ram inom vilken de anställda visar sina senaste succéer från 20 projekt. Redaktörerna av scenarierna hade redan kontaktat Googles chef för forskning och utveckling, Corinna Cortes, och det är anledningen till hans besök. Målet är att få en inblick i de senaste nyheterna från en organisation som har nästan på egen hand revolutionerat sättet vi söker efter och organiserar kunskap, och Cortes har erbjudit sig att släppa honom innanför företagets betalabb. Det är här de senaste innovationerna genomgår slutliga tester innan de kommer till marknaden.
Cortes – klädda informellt i en träningsoverall – hälsar dem välkomna till sitt kontor. Hon är en aktiv löpare och har maratonpriser och troféer på sina hyllor, och med algoritmer och formler skrivna direkt på fönsret, hon och rummet signalerar vetenskaplig disciplin och en avslappnad brist på återhållsamhet, allt på samma gång. Helt i Googles anda. Cortes har bott i USA i nästan tjugo år, varit med Google i sju, men kommer ursprungligen från Danmark och kom till sökmotorjätten genom Niels Bohr Institutetet i Köpenhamn och det mytomspunna Bell Labs.
Han börjar med att fråga henne om den grundläggande frågan i hennes vetenskapliga arbete på Google.
”Det måste vara hur man lär sig i en ofullständig värld och en digital värld full av smutsig data (stora mängder användargenererade uppgifter av mycket dålig kvalitet). Det är här den verkliga utmaningen för Google – att förse användare med relevant och giltig kunskap på grundval av en stor kvantitativ mängd data ”, svarar hon.
Innan hon kom hade han bestämt för att fråga om fenomenet sociala datasäkring, som kan beskrivas som en ny organisation av innehåll på Internet, baserad på våra sociala relationer – till skillnad från den situation där en sökmotors algoritm bestämmer vad du bör se (läs förra numret av scenario för mer om detta ämne). Idén om sociala datasäkring är att allt du ser och läser på internet kommer till dig genom ditt nätverk, precis som du själv bidra genom att tillhandahålla relevant information till de människor du är i kontakt med. Detta ger upphov till den klassiska frågan om huruvida människan eller maskinen är bäst.
Scenario: Vilken modell tror du kommer att vinna i framtiden? Och ser du social datasäkring som ett hot eller en inspirationskälla för Google?
Cortes: ”I princip kan två alternativa former för sortering och filtrering av data gör olika saker. Sökning via algoritmer är bra för att slå upp i index och detta innebär att de kan hjälpa dig i förhållande till särskilda, begränsade områden av mitt liv, till exempel boka en flygresa eller se om det finns ett bra erbjudande, eller att få information om specifika ämnen. Men sökalgoritmer kan ändå inte slå folk i ”Connecting the Dots” eller rita en större bild av ett ämne. Det är där skälen för sociala datasäkring och mänsklig sortering av lögner. Det klassiska exemplet i USA var när Watson, en superdator, deltog i deras version av Jeopardy och tävlade mot seriens två bästa mänskliga tävlande. Förutom att Watson vann med stor marginal (delvis därför att den var snabbare på att trycka på svarsknappen), är det symptomatiskt att den i frågor som inte krävde abstrakta språng och kopplingar eller som var baserade på mycket konceptuella ämnen vann överlägset.
Självklart ser Cortes inte sociala datasäkring som ett hot mot Googles dominans, utan mer som en ny och spännande ingrediens i den grundläggande sökmotornalgoritmen, som de flesta SEO-experter (Search Engine Optimization) skulle vilja lägga vantarna på. Människans förmåga att hitta kvalitativa bitar av data och kunskap är, med andra ord, något som Google skulle vilja använda för att göra sina egna uppgifter ännu mer giltiga.
”Vi kommer att bli mer öppen för användaren i framtiden. Vi bygger vårt gränssnitt för att göra det enklare för användarna att få möjligheter och aptit för att ge en hel del kvalitativa data. För oss ligger utmaningen i att sortera och rensa ut det smutsiga data. Vår strategi är att den goda data från användarna i slutändan ska utgöra minst 50 procent av den totala mängd data. Då kan vi hoppas kunna erbjuda kvalitativ och relevant kunskap ”, säger Cortes och tillägger:
”Detta kommer dock att ske över tid och genom att användare som ger input och korrigeringar av de förslag som erbjuds av våra algoritmer. Vi använder användarinformation för att ge bättre kunskap tillbaka till dem. På detta sätt bidrar alla till en cyklisk förbättring av våra algoritmer och databas. ”
En av Googles stora ansträngningar är Google Translate ansökan, som översätter text från ett språk till ett annat. Läsarna får från Googles webbläsare, där de med ett enkelt klick kan välja ”översätta” för text du har lagt in i sökfönstret och för text du kopierar och klistrar in i programmet – och få översättningar till något av de 50 språk som stöds av programmet.
Google Translate har nyligen kopplats tillsammans med Google Tal, så att du kan prata med din mobiltelefon och få en översättning. Det är New York-byråns anställda, som leds av Corrina Cortes, som är de främsta utvecklarna av denna taligenkänning.
”Vi har kommit väldigt långt nu,” Corinna Cortes, säger och berättar en liten historia om två farmödrar från Polen och Danmark, som kunde prata med varandra under en vecka som en följd av att ha en laptop med Google Översätt i rummet .
”Vi är mycket stolta över det. Just nu finns det en 1-2 sekunders fördröjning för att få texter översatta. Vi räknar dock med att ha en mobil applikation redo inom ett år, och det kommer att fungera i konversationsläge, vilket innebär att den kan översätta i realtid. ”
Naturligtvis koncentrerar Google sina ansträngningar på de viktigaste språken, med mindre språkgrupper som ett sekundärt fokus. Det finns tre kärnprocesser i Google Translate som tillsammans gör det möjligt att översätta tal. För det första är språket själv och utvinning av meningar. För det andra måste texten översättas till ett nytt språk och sedan slutligen återges korrekt i tal.
Allt detta innebär att inom ett år kan användare av Google Translate räkna med att använda sina telefoner för att tala med andra människor som talar ett främmande språk. För närvarande fungerar detta att tala en mening i telefonen på ditt eget språk, t.ex. Engelska. Programmet känner igen de talade orden och skriver dem på skärmen på engelska samt valt andra språk, t.ex. Japanska.
I framtiden – och detta är den revolutionära delen – kan du be programmet att återge den japanska översättningen i tal, vilket gör att telefonen fungerar som en tolk. En telefon översätter från engelska till japanska och den andra från japanska till engelska. Redan nu fungerar detta ganska övertygande, även om det finns fel.
Ett annat utvecklingsområde i sökningar är användarnas åsikter. Fler och fler tjänster dyker upp där användare kan granska saker, och Google är också på väg med en sådan tjänst för att titta på vad folk tycker – till exempel genom att granska en restaurang, en tjänst eller en leverantör. Direkt i sökresultaten i Google kan du se vad användarna tycker genom den sociala tjänsten, som hittills är tillgänglig endast i USA.
Corinna Cortes öppnar snabbt sin bärbara dator, söker efter ”Städare i New York” i Google och får en lista med resultat som vi känner den från Google. Förutom ett av sökresultaten – en städfirma på Manhattan – kan du klicka dig fram och se drygt 300 användarrecensioner. Få Internet-användarna är benägna att klicka igenom mer än en handfull av dessa åsikter, men den nya och relativt smart sak är att Google, via flaggor som användare har ställt in automatiskt skannar alla recensioner och från dem får en tydlig lista över ”Vad folk säger” och ger en samlad utvärdering av varje städservice på parametrar som ”service”, ”pris” och ”personal”.
I deras samtal trycker hon också på hur Google faktiskt är inblandad i några av de viktigaste fälten i vetenskapen om artificiell intelligens, särskilt naturligt språk (genom Google Translate och +1), dels robotar som kör bil, och för det tredje objekt- och mönsterigenkänning.
Att Google arbetar med robotbilar är inget nytt. Bolaget har under en tid testat automatiska bilar som använder artificiell intelligens för att navigera trafiken på egen hand. Googles Syftet med detta projekt är att öka säkerheten på vägarna, där sammanlagt 1,2 miljoner människor förlorade sina liv i 2009 i trafikolyckor runt om i världen.
Google är också aktiv inom objekt- och mönsterigenkänning, och är för närvarande förfinass programmet av Goggles. Detta kan skanna en bild och känna igen föremål och mönster som det består av, och från detta berätta vad som är på bilden.
Corinna Cortes tar fram sin Android-telefon och knäpper ett foto av en Spriteflaska på bordet framför oss. I bästa science fiction-stil, kör en skanning linje fram och tillbaka på displayen, och voila, berättar telefon oss att det är en Sprite framför oss och ger en hel del information om objektet.
”Även nu, kan vårt system avkoda bilder av kändisar och objekt som har fotograferats från många vinklar och har märkts med ett namn. Till exempel kan vi lätt känna igen den danska drottningen Margrethe ”, Corinna Cortes säger, och informerar honom att systemet fungerar om ett par hundra bilder på föremålet eller personen finns och om majoriteten av bilderna är märkta med en text som unikt identifierar vad som finns i bilden.
I mitten av intervjun, kommer 30 japanska besökare in i rummet med en Google guide, som – med hjälp av en massa gester – ger en introduktion till företagets historia. Med några få, utvalda berättelser, syr hon ihop historien om Google och hur dess moral kan kokas ner till det bekanta Do-No-Evil-mantrat.
Avbrottet av japanska turister blir den naturliga avslutningen av hans samtal med Corinna Cortes. I rummet tillbaka på hotellet frågar han sin dotter vad den bästa delen av deras besök i New York hittills hade varit. Var det, till exempel besöket i stadens högsta och mest kända skyskrapa?
Tveksamt, svarade hans dotter: ”Det var roligt att vara på Google, pappa. Jag skulle vilja arbeta där också.” Sug på den, Empire State Building!
Om Corinna Cortes
Corinna Cortes var född i Danmark i 1961 och är utbildad matematiker och fysiker vid Niels Bohr-institutet vid Köpenhamns universitet. Hon anställdes av Googles avdelning för forskning och utveckling i New York 2003, och är nu chef för forskningsavdelningen. Corrina Cortes har specialiserat sig på algoritmer och maskininlärning, och är en aktiv löpare i hennes fritid. Hon bär sneakers på jobbet.
Detta är fritt översatt från SCENARIO
”Folket i både USA och Kina ser sina regeringar, de två mäktigaste i världen, i desperat aktion respektive i förlamning. De fördelar sina resurser på ett sätt som inte skapar något värde för mänskligheten.” Cha, Janet Carmosky, är en amerikan som har levt och gjort affärer i Kina under en lång tid. Hon presenterar en annan synvinkel när det gäller Kinas snabbt föränderliga ekonomi. I Europa tenderar vi att bara fokusera på tillväxtmarknader och ser Kinas snabbt växande ekonomi som ett nästan oöverstigligt hot mot Europas ekonomier. Men är den kinesiska uppfattningen om sig själva att de är oövervinnerliga? Eller känner de en stor besvikelse?
Under 2008 och 2009 har Sarkozy börjat samtala med Joseph Stiglitz, Armatya Sen och Jean-Poul Fotoussi om mätning av ekonomisk utveckling och sociala framsteg (MSPEP). Idén om att störta BNP som det viktigaste måttet för att mäta och hantera ekonomier, har varit intressant i samtalen på platser som Genève i årtionden.
Nu behövs ett mer allmänt omfamnade mätverktyg som inkluderar andra mått än rent finansiella index. Även en amerikan som har tillbringat större delen av sitt vuxna liv i Kina, en enkel fotsoldat för kapitalismen, upptagen med att försöka köpa billigt, sälja dyrt, och möta leveranstider istället för att gräva i frågor om makt och rättvisa, konfronteras dagligen med bevis för att det är destruktivt att ta ekonomiska välstånd för nationer som mått på livskvalitet, än mindre som mätare av sannolikheten för långsiktig överlevnad av den mänskliga rasen.
Detta andra mått behövs som svar på ett alltmer överskuggande problem. Människor i både USA och Kina lever med en nedmontering av den allmänna välfärden, höga stressnivåer, missmod, alienation och vrede. Byggnaden de har vistats i i trettiotvå energiska år är en maskin som har kraschat – som drivits av amerikanska idéer och av att köpa kinesiska saker billigt. Löftet om ekonomiska och sociala möjligheter har fallit och ersatts med en misstanke om att drivkraften har varit för dess egen skull. Man är oinformerade om högre tänkande.
Ekonomi i öst och väst
I Stiglitz-Sen-Fitoussi-rapporten, 2009, filtrerad genom ett Sino-centrerat sinne, är ingen modell av mänskligt beteende, där även ekonomi ingår, universell om de inte tar med Kina. Eftersom Kina kör på annat bränsle, en annan logik och har andra värden än västvärlden i allmänhet, är tankar om ekonomiska hälsa och social utveckling, och hur en universell definition kan utformas, ännu längre bort från pengar och välbefinnande, än MSPEP rapporten, och dras till området för motiverande psykologi.
Motivationen får näring av möjligheter, och det fanns en stor känsla för möjligheter i Kinas framväxt under åren mellan 1980-2008. Kinesiska folket drogs ur fattigdom, västerlänningar lockade med en annan värld, européerna utökade sin marknad, och amerikanerna gick på shopping med investeringar, äventyr och knock-down möbler. Det var gott om tillfällen att skapa värde, det var undersysselsatta talanger, tekniker som gjorde skillnad och mark och pengar fanns tillgängligt. Visst var byråkratin i Kina långsam och ologisk, men är inte alla byråkratier det? Ganska länge rådde balans mellan handling och återhållsamhet, det var viktigt att göra något, men lika viktigt att göra det rätt, och i denna timing stod amerikanerna för åtgärder och handling och kineserna för bemanning av ”ventilerna”, för återhållsamhet.
Slutet på möjligheterna
Sedan fick det kinesiska fångas upp i farten – återhållsamheten försköts till oupphörlig handling, ursprungligen för att bättre passa med väst, men mest för sin egen skull. Hastigheten av rapportering bytte från årlig till kvartalsvis och mätningen flyttade från produktion och sysselsättning till BNP.
2008, det år OS hölls i Peking, var det svårt att hitta någon frivillig begränsning i någon del av kinesiskt liv. Vid det här laget vet alla historien: genom snabb industrialisering förstörde Kina mer av sin jordbruksmark än det någonsin hade råd att förlora, förstörde sitt vatten och sin luft och hamnade utom räckhåll för enkla åtgärder för förbättring. Detta tog ett samhälle som byggde på jämlikhet till en Gini koefficient på 4,6 (Gini-koefficienten är ett mått på graden av ojämlikhet. I en helt jämn fördelning, där alla har samma inkomst, är Gini-koefficienten noll).
Snedvridningar i Kinas nuvarande jobbekonomi lämnar bokstavligen tiotals miljoner arbetslösa migrantarbetare och nyutexaminerade univesitetsstudenter utan arbete på grund av att den lön som erbjuds inte går att leva på. Centrum för yrkes-och familjeliv rapporteras att den genomsnittliga tjänstemannen arbete per vecka i Kina nu är över 80 timmar, och den erfarne eliten kör obevekligt ledningsersättning och jobbomsättning rakt upp/ut i stratosfären.
Känslan av möjligheterna i Amerika, detta land av möjligheter, har också kollapsat på grund av bristen på återhållsamhet de senaste 30 åren: för mycket konsumtion, alltför många krig, för mycket kredit. Genom tekniska termer är den amerikanska ekonomin i tillfrisknande. I verkliga livet är nedstigningen i desperation bara i början. Arbetslösheten är fortfarande nära 9%. Ett antal stater är panka. De politiska bakslagen är skrämmande. Staten Michigan, i allmänhet välbeställd och välutbildad, har beviljat guvernören rätt att upplösa statens styre och möjlighet att privatisera och plundra delar av staten genom exekutiva dekret. I mer än ett dussin stater för högerns Tea Party krig mot det offentliga och privata sektorns fackföreningar.
Fetman och sjukligheten hos befolkningen är chockerande hög. Utmätningar av hem kommer att förbli hög under ytterligare minst några år. Allt detta medan VD-lönerna klättrar igen. Wall Street, som stod för en stor del av den globala finansiella kraschen, betalar bonusar igen. Och ska man satsa det som är kvar av pensionen på spel om Gini-koefficienten, som höll sig kring 4,0 för några år sedan, måste den vid det här laget vara ganska nära Kinas.
Vad händer nu?
Hur kunde ett top-down; socialistiskt, ateistiskt, asiatiskt parti och ett bottom-up; västerländskt, demokratiskt parti, med kristen etik köra in i samma återvändsgränd, på samma gång?
En potentiellt svar: i brist på meningsfullhet och mätbara mål för att styra världens äldsta och mest uthålliga och praktiska civilisation och den yngsta, mest genialt strukturerade och idealistiska nation, både nationer med hög utbildningsnivå, kvinnlig läskunnighet, förväntad livslängd, nationer vi förväntar oss mer av … har de återgått till Newtons första lag för fysik.
Kina är en ångvält i nonstop aktion, det utvecklar fastigheter där inga behövs för att det ska se ut som om det växer. Kina fokuserar på kontinuerlig marknadsföring av sig själv som en destination för utländska investeringar, som om vad det behöver är mer pengar. Saker i rörelse tenderar att stanna i rörelse. BNP är vårt index för rapportering av framgång, och det är möjligt att spela i systemet genom satsningar på infrastrukturen. Peking bygger helt enkelt snabbare, större, mer.
USA är i förlamning och vilt fäktande. Saker i vila tenderar att stanna vid vila. Staten och de nationella lagstiftarna är engagerade i krigföring. Landet är djupt delat, besatt av att skapa arbetstillfällen i en miljö där företag och de rikaste medborgarna har kommit att förvänta sig att de ska betala spektakulärt lite, om ens någon, skatt, och där bankerna inte längre beviljar kredit till företag som behöver krediter.
Helt klart är att USA har resurser att lyssna, vilket i slutändan kommer att möjliggöra ett genombrott och en återgång till värdeskapande. Om vi bara kan komma loss och komma överens om en riktning.
Möjligheten i anti-tröghet
För att röra sig eftertänksamt snarare än tanklöst, med syfte snarare än för rörelsens skull och i en balans mellan handling och återhållsamhet, bottnar dessa åtgärder i möjligheten i stället för desperation eller hybris. Möjligheten är att det finns utrymme att agera, men utan tvingande nödvändighet att agera, ett val att utnyttja resurser eller skjuta upp utnyttjandet av dessa, en vilja att satsa trots brist på garantier för att den genererar omedelbar eller rent av monetär belöning.
En ekonom, snarare än en professionell Kinaexpert till väst och vice versa, med profession i statistiken snarare än språk, kunde kanske vara till användning för att besvara frågor som: Hur mäts Möjligheten? Vilka uppgifter får ingå, och vad är den sammansatta formeln? Svårigheten ligger i två områden – avgöra formeln, och sedan få acceptans för ett index som är relevant.
Ekonomer, akademiker, ministrar och ledare i industrin – om det finns någon konceptuell giltighet till indexmöjlighet och lust att använda det i en formel, så finns möjligheten att verka för detta. En möjlighet begränsad till att identifiera aspekter av livet som i kinesiska och amerikanska ögon är lika, framkallar en känsla av möjlighet, en motivator som omvandlar tillförlitlighet och vilja att arbeta för en bättre framtid:
Med frånvaron av ett försök att etablera en ny kompass för användning av våra gemensamma resurser kan vi se fram emot mer av vad vi har nu och ett slutspel där både Kina och USA envist fortsätter spelet, testandes vilket lands skuld som förlorar värdet först och mest brutalt – den som kör snabbast, eller den som står still.
Läs mer>>
Översatt/tolkat av Peter Bowin september 2011 skrivet av Cha [Janet Carmosky] augusti, 2011 i Scenario, Instituttet for Fremtidsforskning [newsletter@cifs.dk]
Sverigedemokraternas partiledning rycker ut på bred front och gör allt för att dölja sin främlingsfientliga/rasistiska bakgrund. Det lyckas inget vidare. Var och en som är det minsta historiekunnig kan lätt se att detta är ett falsarium. Med samma historiekunskap kan SD:s reella nazistiska, rasistiska och främlingsfientliga rötter konstateras. Idag är de lätt kamouflerade till ”invandringskritiska”, ”mångkulturkritiska” och andra omskrivningar för den främlingsfientlighet man nu energiskt från partiledningen försöker skrubba bort. Faktum kvarstår att för terroristen i Norge var svenska SD ett ljus i det mörker han levde i.
I Sverigedemokraternas korta historia från naziströrelsen och Bevara Sverige Svenskt till dagens välkammade yttre är det inte många år. Att ideologiskt förändras på det sätt Jimmie Åkesson och Rickard Jomshof försöker använda som argument för att SD inte har något gemensamt med högerfascisten från Norge låter sig knappast göras. Fortfarande pratar SD och Åkesson och Jomshof om att ”alla människor är inte likadana”, ”Sverige är svenskarnas land” och ”låt alla folk vara herrar i sitt eget hus”. Förtäckta värderingar om att vissa människor inte är lika värda som andra. Det kanske inte låter så farligt, men alla som vill kan läsa Europas historia och se att detta är en kopia av tankarna som nazisterna använde.
Denna retorik, ”vi och dom”, breder ut sig i Europas politiska retorik. Hur illa än Åkesson och Jomshof tycker det vara så räcker det inte bara att konstatera ”vem och varför” i det fruktansvärda dådet i Norge, utan man måste också ställa frågan ”hur och vilka”? Den norske terroristen har under många år sökt och fått bekräftelse av sin snedvridna världsbild i olika politiska program och forum. I den offentliga debatten har han hittat allierade i partier som Fremskrittspartiet, Dansk folkeparti, Sannfinländarna och Sverigedemokraterna.
I Sverige försöker SD komma väck från denna sammankoppling. Genom att påstå att när de använder samma begrepp som terroristen i Norge så innebär det inte att det finns en åsiktsgemenskap. När de sprider samma myter som terroristen i Norge så finns det inget samband. Det medför därför heller inget ansvar för SD. Nähä? Och när ska ni då ta ansvar för de konspirationsteorier, myter och fördomar ni sprider?
Nej, sverigedemokrater, er självömkan och det hat ni sprider omkring er är motbjudande. Att debattera med er är inte längre någon smekmånad för er del. SD är inte något ”stackars” parti som inte får plats i media och tevesoffor. Nu ställs det större krav på att ni faktiskt redovisar er politik. Att som i er valfilm framställa muslimska småbarnsmammor med barnvagn som ett hot mot pensionärer är att spela på hat. Nu försöker ni tysta debatten genom att (igen) framställa er som offer för ett etablissemang som vill skuld- och tabubelägga SD. Det går inte. Ni har ett större ansvar än så för vad ni påstår.
Det spelar ingen roll hur mycket ni försöker tunna ut rasismen och främlingsfientligheten med pliktskyldiga formuleringar om människors lika värde. Ert budskap har gått fram. Ert hat har visat sitt rätta ansikte.
En spade är en spade och en dynggrep är en dynggrep!
Peter Bowin
Igår meddelade Lars Ohly att han inte ställer upp till omval som partiledare. Dagen blev turbulent för flera vänsterpartister än honom. Förutom de som sedan tidigare meddelat sin kandidatur tillkom flera kandidater som på olika sätt ville meddela sig med omvärlden; jag vill, jag vill! Tjugotalet distriktsordförande i landet fick en känning av mediadrevet då dessa helt plötsligt blev kontaktade av såväl de stora morgontidningarna som lokala medier, radio och teve. Frågorna handlade om vem som nu var personlig favorit, frågan om delat ledarskap och hur partiet skulle rösta fram den nya partiledaren.
Ska man ställa upp dem på en linje och se vem som springer 100 m snabbast? Ska man anordna en idoluttagning med deltävlingar? Ska man låta medlemmarna telefonrösta? Ska det vara provval?
För de som likt mig blev tillfrågad av flera olika medier om min inställning till delat partiledarskap, själva valproceduren och vem som nu var favorit blev det uppenbart att dessa frågor i allra högsta grad inte hänger ihop. För att bena upp problematiken på en praktisk nivå så blir det nu än mer viktigt att skilja på frågan om delat ledarskap och vem som ska vara partiledare. Att föra in frågan om delat ledarskap i valet av partiledare kan resultera i en kompromiss i valet av partiledare. Det vore olyckligt. Frågorna hänger inte ihop. Val av partiledare är en punkt på dagordningen vid vår kongress 2012 och eventuella motioner om delat ledarskap en annan. Valproceduren har stadgar att följa.
Först och främst bör det handla om vad vi ska ha partiledaren till? Som ordföranden för Vänsterpartiet i Blekinge har jag ännu ingen personlig favorit till ny partiledare. I en intervju beskriver jag ändå de tre toppkandidaterna som en såg, en hammare och en borr. Det beror vad vi ska ha dem till. Någon kan vara populär i media och någon annan mer inom partiet. Här är min korta reflektion över de tre kandidaterna så långt jag känner dem: Ulla Andersson är en kunnig och klok kvinna. Förbannat skicklig på själva verkstadsarbetet så att säga. Hans Linde är en en mycket intelligent man. När han pratar, så lyssnar man. Jonas Sjöstedt spelar mer på känslorna. Han inger förtroende. Men vem som som ska vara partiledare är för tidigt att uttala sig om. Det finns ju också flera jokrar i leken.
För partiets skull bör vi vänsterpartister låta valproceduren ta tid. Att i turbulensen kring Lars Ohlys presskonferens igår hugga vare si g frågan om valprocedur, delat ledarskap eller vem som är ”favorit” i sten r iskerar att bli som en runsten, trevlig att titta på men svårtolkad och kanske t.o.m. obegriplig i en ganska nära framtid.
Peter Bowin
Ordförande för (V) i Blekinge
Även på Newsmill
Dagens Nyheter och Radio P4 ringer och frågar om Lars Ohly som partiledare och mitt och Vänsterns i Blekinges förtroende för honom. Jag svarar att vi har fortsatt förtroende för honom. Följdfrågor leder fram till om vi diskuterat hur vi ska kunna lösa Vänsterpartiets tillbakagång och jag redogör för de tankar som förts fram om dubbelt ledarskap.
Med dubbelt ledarskap löser man jämställdhetsproblematiken per automatik men det finns också ett partiperspektiv såtillvida att man tar bort det fokus på partiledarna som i dagens politik tenderar att skapa en amerikansk ”presidentvalsliknande” valrörelse där mångfalden i politiken kommer bort. Dessutom blir belastningen mindre på partiledaren om de är två. Politiken måste bli rimlig igen och förankringen med väljarna bättre.
Att i valrörelser köra presidentvalskampanj flyttar fokus från politiken och både pengar och media kommer att få en större roll, ja, rentav omöjliggöra för småpartier att synas och höras. Min personliga uppfattning är att Lars Ohly gör ett bra jobb och att orsakerna till partiets tillbakagång är mer mångfacetterad och problematisk än att det bara är att byta ut partiledaren. Det finns nog behov av självrannsakan även ute i distrikten. Vissa lyckas bättre än andra i att mobilisera väljarna. Behovet av Vänsterpartiet har definitivt inte minskat och att vänsterpartiet behövs på dagens politiska arena är uppenbar.
Frågan är ändå större än bara partiledarskapet. Vilken politisk situation vill vi ha i Sverige? Ett USA-liknande system med bara två partier att välja mellan, där media och pengar bestämmer dramaturgin eller vårt hittillsvarande där man som medlem i ett parti kan vara med och påverka?
Ska vi ha ”idoluttagningar” till partiledare/presidenter, telefonröstningar, reklamfinansierade valkampanjer och ytligare demokrati är svaret självklart. Ska vi ha en demokrati som fortfarande är förankrad hos människor och deras vardag blir svaret ett annat.
Peter Bowin (v) Blekinge
När företagarna själva får bedöma olika politiska förslag (utan att veta vilka partier som står bakom dem) kommer Vänsterpartiets politik högt upp på listan. Vänsterpartiet kan därför med fog kalla sig det nya företagarpartiet.
Den borgerliga alliansen har svikit småföretagen och schabblat bort trygghetsfrågorna. Vänsterpartiet menar att det är hög tid att se över de små företagens sjuklönekostnader. Vi vill göra småföretagen mindre sårbara så att de ska våga växa.
Vänsterpartiet värnar företagarnas skyddsnät och vill avskaffa sjudagarstvånget. Den första juli blev den kortaste karenstiden i sjukförsäkringen för egenföretagare sju dagar istället för en dag. Det ska jämföras med anställda som fortsatt har en dags karensdag. Detta försämrade skydd för egenföretagare riskerar att slå negativt mot nyföretagandet. Sverige behöver fler företagare – inte färre. Vi kommer att ge egenföretagaren möjligheten att välja en dags karenstid i sjukförsäkringen. Därmed får egenföretagare möjlighet till mer av den trygghet som anställda har. Den förbättrade tryggheten ska vara frivillig att ta del av.
Vänsterpartiet vill också sänka arbetsgivaravgiften. När den borgerliga regeringen tillträdde så var en av de första åtgärderna att höja arbetsgivaravgifterna riktat mot de företagen med 2-3 anställda med närmare 40 000 kronor. Just de företag som är viktiga för de jobb som växer fram. Vi vill sänka arbetsgivaravgiften för småföretag. Arbetsgivaravgiften sänks 2011 med 2 procentenheter och år 2012 sänks arbetsgivaravgifterna med, inklusive 2011, 6 procentenheter om de röd-gröna vinner valet. Ett litet företag med 3-4 anställda får därmed en sänkt kostnad om cirka 50 000 kronor, vilket på kort sikt skapar förutsättningar för fler jobb i dessa företag. Vi sänker också kostnaderna för att anställa unga arbetslösa genom att ta bort arbetsgivaravgiften. Även egenföretagares socialavgifter kommer att sänkas.
Vänsterpartiet vill ha en stark kommersiell service för en levande landsbygd. Avstånden till närmaste butik eller serviceställe ökar på många håll i Sverige, bland annat på grund av att drivmedelsstationerna blir färre. På många orter försvinner nödvändig kommersiell serviceinfrastruktur, det är ett hot mot inte minst de små företagens möjligheter att klara sin vardag och utvecklas.
Vi föreslår ett särskilt stöd för att trygga tillgängligheten till viss grundläggande kommersiell service i gles och landsbygd, ex. till biogasmackar. Många hushåll och företag saknar alltjämt tillgång till bredbandsuppkoppling – inte minst i gles- och landsbygd. Vi rödgröna partier vill motverka den så kallade digitala klyftan. Vi föreslår ett stöd om 50 miljoner för att stimulera lösningar som gör Internet tillgängligt för flera.
Den konservativa regeringen avser att göra a-kassan obligatorisk – samtidigt som man behåller de höga och diskriminerande avgifterna. Det är en straffskatt på småföretagare. Idag väljer många småföretagare att stå utanför a-kassan. Regeringens förslag innebär att en småföretagare som i dagsläget väljer att stå utanför a-kassan tvingas betala ytterligare 2.172 kronor i skatt per år. Vänsterpartiet säger nej till regeringens straffskatt på småföretagare.
Sammantaget gör våra förslag oss till det nya företagarpartiet. För din och ditt företags trygghet rösta rätt – rösta rött i årets val!
Peter Bowin (v) Blekinge
Bad Behavior has blocked 14 access attempts in the last 7 days.
